Publicerad: 2011-05-03

Fredrik och Anna-Carin simmade över Engelska kanalen

Fågelvägen är sträckan ”bara” 34 kilometer. Men tidvatten och strömmar gör att sträckan oftast blir betydligt längre, uppåt 50-60 kilometer. Dessutom är vattnet kallt, salt, starkt förorenat, fullt av maneter och varje dygn passerar 400 lastfartyg genom kanalen. Våtdräkt är absolut inte tillåtet. Därför är det faktiskt färre personer som lyckats simma över Engelska kanalen än som bestigit Mount Everest. Länge var det bara tre svenskar som klarat ”simningens blå band”, men 2009 och 2010 blev Fredrik Kumlin och Anna-Carin Nordin fjärde och femte svensk att lyckas simma mellan England och Frankrike.


De världsberömda vita klipporna i Dover. På bilden syns också träningsområdet där alla simmarna tränar under Freda Streeters ledning, fram och tillbaka mellan pirerna. © FOTO: Dover District Council.

Av: Lars Ingels

Den 27-årige sjökaptenen Matthew Webb blev 1875 först att simma över Engelska kanalen, från Dover på den brittiska sydkusten till Cap Gris-Nez vid Calais på den franska sidan. Eskorterad av en fiskebåt blev hans tid 21 timmar och 45 minuter. De sista 800 metrarna ska ha tagit tre timmar eftersom tidvattnet drev honom bakåt. Men den bröstsimmande Webb klarade simningen och blev en världssensation. Åtta år senare drunknade han när han försökte simma genom virvlarna nedanför Niagarafallen.

1926 blev amerikanskan Gertrud Ederle den första kvinnan att simma över kanalen och hennes bedrift inspirerade den svenska simmerskan Sally Bauer (1908–2001) från Helsingborg. Sally simmade under 30-talet över Öresund, Kattegatt och Ålands hav. Dessa långsimningar gjorde henne välkänd och 1939 fick hon äntligen sponsorer att ställa upp så hon kunde göra ett försök över kanalen. Då hade 500 försök gjorts men bara 15 personer hade lyckats simma över. Sally förklarade svårigheterna så här: ”Ebb och flod följa nämligen alltid parallellt ut med kusterna, aldrig rakt ut åt mitten, det är detta, som gör uppgiften så oerhört svår.”

Sally startade på den franska sidan men drabbades precis som Matthew Webb av den svåra ebben. Trots att hon var så nära de berömda vita klipporna i Dover så kom hon inte framåt. Men hon höll ut och nådde land på 15 timmar och 22 minuter, vilket bara var två minuter över gällande rekord. När Sally Bauer kom hem till Malmö togs hon emot av 30.000 personer som ville hylla henne.

1951 simmade Sally Bauer över kanalen en andra gång, men nu tillsammans med ett gäng simmare, bland annat Lars-Bertil Wärle som (efter ett tidigare misslyckat försök) blev andre svensk att greja kanalen. 1960 blev Staffan Hasselberg den tredje. Han hade också fått ge upp under sitt första försök två år tidigare. Sedan gick det 49 år utan någon svensk kanalsimning.

Fredrik blev inspirerad och åkte till Dover
Därmed är vi framme vid den då 25-årige Fredrik Kumlin från Stockholm som den 3 augusti 2009 efter nästan 14 timmar i det 17-gradiga vattnet nådde den franska kusten. Han var en av cirka 90 personer som lyckades simma över under det året.

Fredrik har bott i London sedan 2006 och jobbar nu där som finansanalytiker. Han har aldrig tävlingssimmat. Den vanligaste frågan han brukar få är naturligtvis: "Varför ville du simma över Engelska kanalen?"
– Jag är inte en sådan person som sätter upp utmaningar, säger Fredrik, men jag hade sett en dokumentär om kanalsimningen när jag var yngre och hade i bakhuvudet att det var något man kunde göra. När jag kom till London läste jag en artikel och blev så inspirerad så jag åkte ner till Dover bara för att se vad det var för människor som gjorde det här. Jag blev helt tagen av dessa fantastiska människor och den inspirerande miljön. Jag ville simma för att samtidigt kunna upplysa om charity:waters arbete, en ideell organisation som håller på med vattenreningsfrågor i tredje världen.

Det här var i mitten av juli 2008, och i Dover träffade Fredrik en kvinna som heter Freda Streeter, känd som ”The Channel General”. Hon är mor till Alison Streeter som i sin tur går under smeknamnet ”The Queen of the Channel” eftersom hon lyckats simma över kanalen 43 gånger. Freda Streeter har varit på stranden i Dover varje sommar sedan 1982 för att träna kanalsimmare.
– Jag bara följde hennes träningsråd hela vägen, om hur många timmar man ska simma och när man ska simma, berättar Fredrik. Det var inspirerande att komma tillbaks varje vecka och bryta nya barriärer, både tidsmässigt och hur jag klarade kylan. Det var en seger varje gång man kom upp ur vattnet!

I slutet av sommaren 2008 simmade Fredrik i en sexmannastafett över kanalen, något som är ganska vanligt. Man turas om att simma en timme var och Fredrik fick simma tre sträckor, bland annat den sista då han fick kliva upp på land i Frankrike.
– Det var ganska dramatiskt på slutet eftersom tidvattnet vände när vi närmade oss Frankrike, så jag fick verkligen spurta i 45 minuter. Men jag fick blodad tand efter stafettsimningen och bestämde mig då för att försöka simma själv över sommaren därpå.

Fredriks träningsdos låg sedan på nio till tio timmar per vecka under det dryga år som han tränade inför sin kanalsimning. Fredrik bodde och tränade också i Dover under fyra veckor innan sin simning. I Dover finns flera licensierade ”kanalpiloter”, det vill säga båtägare som specialiserat sig på att eskortera simmare över kanalen och som framför allt vet hur tidvattnet beter sig. Sent på kvällen den 2 augusti 2009 fick Fredrik reda på av sin pilot Eddie Spelling på båten Anastasia att han skulle starta sin simning klockan 09.00 morgonen därpå! Fredrik var nervös innan start, men när han väl klivit ned i det 17-gradiga vattnet vid klassiska Shakespeare’s beach i Dover och crawlat ett tag så tvivlade han inte på att han skulle klara det. Han höll hela tiden en jämn fart, 60 simtag i minuten.

Många svårigheter
Det är många faktorer som kan komplicera en kanalsimning. Det som är mest känt är förstås tidvattnet! Tidvattenströmmarna gör att det är svårt att simma rakt över. Det blir snarast så att den sträcka man simmar ser ut som ett omvänt S på kartan… Fredrik guidar oss genom hindren:
– Under själva simningen är tidvattnet ingenting som man tänker på annat än i början och i slutet när man hela tiden simmar så nära land utan att komma någonvart. Det kan vara psykologiskt tungt. Jag fick rådet att varken titta framåt eller bakåt, men det gjorde jag väl ändå ibland. Men när jag fick tidvattnet med mig gick det desto bättre.

Gamla sanningar har omprövats. Förr i tiden simmade man endast när det var halvmåne och vattnet som lägst, så kallad nipflod, men man har kommit på att det går ganska bra att simma även vid fullmåne när vattnet står som högst, det som kallas springflod. Så nu simmar man vid båda förhållandena. ”Proffsen” simmar dock oftast vid nipflod.

Vågor!
– Man kan bli fruktansvärt sjösjuk i och med att vattnet rör sig upp och ned så långsamt. Så man måste ta sjösjuketabletter innan man börjar simma. Det är många som misslycktas på grund av att de inte fått i sig näring på grund av att de mått så dåligt.

Saltvattnet!
– Många simmare som bara simmat i pool får ofta problem när de drar i sig salt i lungorna. Men jag har ingen simbakgrund så det var nästan lättare att börja simma i havsvattnet direkt. Jag simmar därför med huvudet lite högre. Därför fick jag inte en enda kallsup.

Fredrik Kumlin på väg mot Frankrike. © FOTO PRIVAT.

Andra fartyg!
– Jag har hört om folk som fått stanna och vänta på grund av andra båtar, eftersom det här är världens mest trafikerade fartygsled, men jag hade inga sådana problem förutom lite svallvågor.

Maneter!
– Det var mycket snack om dem, men jag såg bara två stycken.

Det skitiga och skräpiga vattnet!
– Det är inte det trevligaste vattnet, men man vänjer sig. Det var okej, och så var det lite omväxlande att se något annat än sina händer ibland, även om jag fick simma runt en del skräp.

Kylan!
– Det var det som var svårast för mig. Men det är fyra saker som är viktiga att tänka på: Det första är exponeringen, att vänja sig vid den låga temperaturen: Allt från att duscha kallt till att simma mycket utomhus. Jag bor mitt i London och simmade en kilometer två gånger i veckan i Hyde Park hela året innan så jag vande mig. Det andra är kosten, där man ska vara hydrerad, alltså ha mycket vätska i kroppen. Det tredje som är viktigt är att ha underhudsfett, man måste äta upp sig, vilket också hjälper en att flyta bättre. Jag gick upp 15 kilo och har haft lite svårt att bli av med allt! Det fjärde är det viktigaste: Inställningen! Börjar du känna dig kall så blir du kall och du blir tröttare. Så länge man är positiv och glad så hjälper det oerhört för att kunna hantera kylan.

Lättare att navigera och betydelsen av näringsintaget
Historiskt sett har det kanske bara varit 10–20 procent av dem som försökt som verkligen lyckats i sina försök att korsa Engelska kanalen, men i dag uppskattar Fredrik att siffran ligger kring 60 procent. Tack vare GPS är det nu lättare att navigera i den nyckfulla kanalen. Piloterna har också blivit duktigare på att eskortera simmarna. Att ha en kunnig pilot på båten har beskrivits ungefär som att ha en kunnig sherpa i Himalaya.
– Piloten är både din hejarklack, din guide och din säkerhetslina. Men jag kände att jag hade förtroende för min pilot Eddie och jag kände framför allt att han hade förtroende för mig. Det tycker jag är viktigt.

Det finns även ett viktigt kvalificeringskrav för hugade kanalsimmare. Man måste ha klarat av att simma sex timmar i 15,5-gradigt vatten! Det är ändå bara halva tiden av vad det tar för de flesta att simma över, men det sållar bort de värsta lycksökarna… Till följd av kraftig nedkylning kan man i allvarliga fall drabbas av hypotermi, ett livsfarligt tillstånd. Därför gäller det att kunna simma så man håller uppe kroppstemperaturen.

Fredrik Kumlin framhåller även vad enskilda personer som exempelvis Freda Streeter gjort för kanalsimmarna. Hon har hittat ett framgångsrecept för sin dotter och sprider det gärna vidare.
– Vetskapen är mycket bättre nu och en sak som man absolut inte ska underskatta är kosten. Var 30:e minut drack jag 33 centiliter vatten, druvsocker och Maxim, blandat i varierande mängder. Freda Streeter har ett framgångsrikt system för vad och när du ska få i dig näringen. Så jag följde bara det rakt av.

Som en jämförelse kan nämnas Staffan Hasselbergs kost när han simmade 1960: bananer, glykostabletter (druvsocker) och köttsoppa!

Fredrik nådde Frankrikes kust på 13 timmar och 50 minuter, efter ganska precis 50.000 simtag den dagen.
– Det var en fin dag med strålande väder. Jag hade siktat på en tid på 16-17 timmar, men jag simmade bättre än jag någonsin gjort och blev aldrig trött.

Hur var målgången?
– Den kändes som ett antiklimax. Det var helt mörkt, men med GPS:en guidade de mig in till en liten strand där jag gick upp och skrek ut min glädje i mörkret. Men det var ju ingen där, ingen hörde när jag skrek och det var inga applåder. Så det var bara att gå ut och simma tillbaka till båten igen...

Anna-Carin slog svenskt rekord
Anna-Carin Nordin, 39 år, jobbar som parkarbetare i Huddinge och har distanssimning som sin stora passion. Den 21 september 2010 simmade hon över kanalen. På Internet tecknade följebåtens GPS en allt annat än rak linje över kanalen, men Anna-Carin satte ändå nytt svenskt rekord: 12 timmar och 59 sekunder!

Anna-Carin Nordins GPS-kurva när hon simmade över kanalen.

Som ”uppvärmning” hade hon i augusti 2010 simmat ensam runt hela Lidingö, 25 kilometer på 8 timmar och 40 minuter i 15-gradigt vatten. Utan följebåt! Hennes pappa åkte runt med bil och slängde i mat och dryck till henne. Folk som trodde att hon höll på att drunkna ringde kustbevakningen som ryckte ut till henne och fick förklaringen: ”Nä, jag ska bara simma runt Lidingö…” Svaret blev: ”Jaha, fortsätt med det då.” Att korsa Engelska kanalen var faktiskt säkrare tycker Anna-Carin, som även hon anlitade Eddie Spelling på följebåten Anastasia att lotsa henne över kanalen.

Frågan även till Anna-Carin Nordin är förstås: varför just Engelska kanalen?
– Det är det ultimata man kan göra som distanssimmare, säger Anna-Carin! Jag pratade med Fredrik Kumlin hösten 2009 och då bestämde jag mig för att simma. Och hade Fredrik haft Eddie som pilot, då ville jag också ha Eddie. Det kändes tryggast så.

Anna-Carin har simmat ända sedan hon var sex år och simmar fortfarande DM i Stockholm. Men varifrån kommer längtan att simma i öppet vatten?
– Jag är inte så himla snabb och framför allt har jag ”huvudet” för att simma långt, det måste man ha.

Anna-Carin Nordin tränade i Dover 2010. © FOTO PRIVAT.

Anna-Carin Nordin fick ta både banklån och tjänstledigt för att kunna genomföra sitt kanaläventyr. Hon tillbringade även en hel del tid i Dover, för att träna och acklimatisera sig. Dessutom blev hennes simning uppskjuten tre gånger. När det väl var dags var det perfekta förhållanden, dock bara 16 grader i vattnet:
– Det var kanonväder, solsken och stilla vatten. Besättningen såg till och med några delfiner fick jag höra efteråt. Jag startade i lågvatten så jag fick inte den där extra skjutsen ut som man brukar få om man simmar ut i högvatten. Därför tog det lite längre tid att simma över än vad jag hade hoppats på.

Men Anna-Carin är bra tränad och eftersom hon kallar sin träning för ”gristräningen” förstår man att hon har tränat hårt, länge och envist. I tre dagar efteråt hade hon emellertid riktigt ont i axlarna…
– Jag tvivlade aldrig på att jag skulle klara det. Jag hade bestämt mig och då får det ta den tid det tar… Efter sju timmar blev jag kall och tappade farten, men jag led ändå inte av det. Och tappar man farten blir man ännu kallare. Men då drack jag te, så det gick bra.

När mörkret lade sig navigerade kaptenen följebåten i riktning mot den franska kusten och udden Cap Gris-Nez.
– Ja, vi kom iväg lite sent på morgonen så det var mörkt när jag nådde Frankrike. Men att simma i mörker hade jag också haft möjlighet att träna på i Dover, därför var det inte så svårt.

Anna-Carin är förstås jättenöjd med sin prestation och har fått en sponsor i HEAD Swimming (som 2011 även är ny huvudsponsor för Vansbrosimningen) och hon kan just nu se fram emot nya utmaningar i världens vatten.
– Nu är jag väldigt sugen på att kunna få fortsätta att simma, och förhoppningsvis inte behöva betala allt själv. I sommar ska jag simma mellan Nordirland och Skottland, avslöjar Anna-Carin Nordin.

Fotnot:
Missa inte Fredrik Kumlins tiominutersvideo från kanalsimningen, se den HÄR.
Anna-Carin Nordin bloggar om sin simning HÄR.

FAKTA: Regler och rekord
Simningarna över Engelska kanalen administreras och godkänns av två olika organisationer: The Channel Swimming Association samt The Channel Swimming and Piloting Federation (förr även av Butlins som ordnade simningar över kanalen). Den enda utrustning som tillåts är badbyxor/baddräkt, badmössa, simglasögon, näsklämma och öronproppar. Dessutom får man smörja in sig med fett, som skyddar mot kyla, skavsår och maneter. Men man får inte använda någon som helst typ av flythjälpmedel, inte heller röra vid någon eller något på följebåten. Avgiften för att simma är ca 5000 kronor. En följebåt kostar ca 25.000 kronor. Tillkommer gör förstås resa och boende, eftersom man kan få vänta ett tag på lämpliga tidvatten- och väderförhållanden. Simningen börjar när foten sätts i vattnet och slutar när simmaren tar sig ur vattnet på andra sidan kanalen.

Här är några av de rekord som finns:
Kanalens drottning: Alison Streeter, UK, 43 gånger över kanalen
Kanalens kung: Kevin Murphy, UK, 34 gånger över kanalen
Snabbast från England till Frankrike: Petar Stoychev, Bulgarien, 6 tim 57 min
Snabbaste kvinna från England till Frankrike: Yvetta Hlavacova, Tjeckien, 6 tim 25 min
Snabbast från Frankrike till England: Richard Davey, UK, 8 tim 5 min
Snabbaste kvinna från Frankrike till England: Alison Streeter, UK, 8 tim 48 min
Snabbast med bröstsim: Fredrik Jacques, Belgien, 13 tim 31 min
Snabbast med fjärilsim: Julia Bradshaw, UK, 14 tim 18 min
Snabbast med ryggsim: Tina Neil, USA, 13 tim 22 min

Den äldste som simmat över kanalen var 70 år och den yngste knappt 12 år. Sex personer har dött när de försökt simma över. Det finns rekord även för tvåvägssimning och trevägssimning, där man med andra ord vänder och simmar tillbaka!

Svenskarnas tider:
1939: Sally Bauer, 15 tim 22 min (från Frankrike)
1951: Sally Bauer, 14 tim 4 min (från Frankrike)
1951: Lars-Bertil Wärle, 13 tim 28 min (från Frankrike)
1960: Staffan Hasselberg, 14 tim 30 min (från Frankrike)
2009: Fredrik Kumlin, 13 tim 50 min (från England)
2010: Anna-Carin Nordin, 12 tim 59 sek (från England)

Mer om långsimning:
Ocean’s seven (är simningens motsvarighet till bergsbestigningens Seven summits):
- Irländska kanalen, Nordirland–Skottland, 33,7 km
- Cooksundet, Nordön–Sydön, Nya Zeeland, 26 km
- Molokaikanalen, Oahu–Molokai Island, Hawaii, 41,8 km
- Engelska kanalen, England–Frankrike, 34 km
- Catalinakanalen, Catalina Island–Kaliforniska fastlandet, 33,7 km
- Tsugarusundet, Honshu–Hokkaido, Japan, 19,5 km
- Gibraltar sund, Europa–Afrika, 14,4 km


Bildkälla: WSJ.

Ingen har ännu så länge klarat alla sju! ”Triple Crown” är hedersutnämningen man får om man klarat tre stycken simningar. Det finns även en mängd andra ”triplar” runt om i världen att simma.