larsingels.se  
STARTSIDAOM LARSTJÄNSTERBÖCKERTEXTERBILDERNÄTVERK
  Texter av Lars Ingels
 

Publicerad: 2013-12-11

46 texter om idrott

Under fem år (2009–2013) skrev jag korta texter under rubriken ”Lättsamt” i Riksidrottsförbundets tidning Svensk Idrott. Texterna skulle ha den annorlunda vinkeln, ibland aktuellt, ibland historiskt, kuriosa, roliga episoder, tänkvärt, känt eller okänt – och så vidare … Här är texterna igen, utan inbördes ordning.



----- Vad heter språngskalle på engelska?
Sedan 2008 jobbar Gunnar Bergh och Sölve Ohlander, som båda är professorer i engelska vid Göteborgs universitet, med ett engelskt-svenskt (och svensk-engelskt) fotbollslexikon. Tanken är att det ska innehålla omkring 8 000 ord och fraser och vara klart inom några år, förhoppningsvis till ett stort mästerskap.
– Området verkar vara en delvis vit fläck på den språkvetenskapliga kartan. Väldigt lite arbete är gjort rent lingvistiskt kring fotbollsspråket, säger Gunnar Bergh.

Fotbollen har likt många andra idrotter ett fackspråk med många inlånade uttryck, t ex offside och target player, och även en hel del genomskinliga direktöversättningar, t ex frispark (free kick) och mittfältare (midfielder). Men det finns också många fotbollsord som på engelska inte alls heter vad vi svenskar kanske skulle kunna tro.

Några bra exempel är hålla nollan = keep a clean sheet; akta rygg! = man on!, och tidigt i matchen = early doors. Att slå en tunnel heter nutmeg eller play through the legs, och är inte alls lika upphetsande för en engelsman som för en svensk. Det engelska tunnel syftar snarare på själva spelargången.

Spelarfruar kallas på engelska numera ofta för WAGs (Wives And Girlfiends), en så kallad akronym. Språngskalle översätts lämpligast med diving header och fast situation med set piece. Ett annat uttryck, som är Gunnar Berghs personliga favorit, är head for an early bath, vilket innebär att en spelare blivit utvisad, det vill säga får gå och bada tidigt!

----- Röda mattan i Sovjet
I Sotji 2014 ska NHL göra uppehåll för OS för femte gången sedan 1998. Men hockeyvärldens mest berömda matchserie ägde rum hösten 1972 – ”Summit Series” – toppmötesserien mellan Sovjet och de segervissa NHL-proffsen från Kanada. Sovjet vann den första matchen inför 18 000 åskådare i Montreals Forum med 7–3. Hela den kanadensiska nationen var i chock. Hur kunde det hända? En Montrealtidning hade krigsrubriken ”WE LOST” på förstasidan.

Men hela matchserien bestod av åtta matcher, fyra i Kanada och därefter fyra i Sovjet. (Däremellan spelade Kanada faktiskt även två våldsamma matcher mot Tre Kronor på Johanneshov, men det är en annan historia...)

Paul Henderson kunde göra 6–5 till Kanada 34 sekunder före slutet i den åttonde och sista matchen i Moskva. Därmed vann Kanada fyra matcher, en match slutade oavgjort och Sovjet vann tre. Kanadensarna hade räddat äran.

Medan de var i Moskva misstänkte kanadensarna att de blev avlyssnade hela tiden – och följande historia, som utspelade sig en morgon klockan halv tre, berättar den kanadensiske spelaren Phil Esposito i sin självbiografi: ”Några av killarna hittade en liten bula på golvet under mattan. De tog bort mattan och hittade en liten metallåda och fem skruvar. De trodde det var avlyssningsutrustning, så killarna skruvade loss den --- och sedan hörde de en jättestor krasch underifrån. När de tittade ned genom hålet kunde de se golvet i hotellsalongen där kristallkronan hade fallit ned och gått i tusen bitar. De hade skruvat loss kristallkronan från salongens tak!”

----- “The Blueberries have no hope of winning the race.”
I vinter arrangeras Vasaloppet för 90:e gången. När anmälan öppnades till loppet 2014 fylldes de 15.800 platserna på bara tio minuter.

År 1972 publicerade den ansedda amerikanska tidskriften Sports Illustrated en artikel om Vasaloppet där det slogs fast att ”Vasaloppet är en av de mest bisarra, mest dåraktiga, mest plågsamma, mest upphöjda mänskliga händelser i vår tid.”

Värt att notera är att exempelvis New York Marathon 1972 bara lockade 560 startande. Det skulle dröja till 1979 innan joggingvågen gjorde att New York-maran växte om Vasaloppet.

Sports Illustrated konstaterade vidare att nyårslöften var en anledning att många åkte Vasaloppet: ”Om mången Vasaloppslöpare föds i brännvin på nyårsafton, så döps han i blåbärssoppa på Vasaloppssöndagen.”

Därutöver beskrev man natten innan Vasaloppet som kanske en av de mest fruktansvärda prövningar som kan drabba idrottsmän: ”Dussintals män sover skuldra vid skuldra i ett enda rum, och vrålet av snarkning och hosta och stönande och svordomar i drömmarna är en fruktansvärd sak att uthärda. Hela natten är många av dessa stackars karlar uppe, hålögda och rynkar pannan, stryker omkring i sina långkalsonger likt danska spöken som sedan länge är döda.”

Inte ens blåbären missade den amerikanska tidskriften – översättning är överflödig: ”They are called the Blueberries. They are called this with affection and warmth, because the word blåbär has come to mean novice or tenderfoot as well as blueberry soup. The Blueberries have no hope of winning the race.”

----- I Paris för 90 år sedan…
”Alkohol och idrott” är inget lättsamt ämne – men vi kan konstatera att det inte är något nyuppfunnet ämne. Företeelsen med VIP-loger på idrottsevenemang är inte heller något nytt…

Huvudpersonen i denna lilla berättelse hette Erik Backman (1896–1965) och var, trots inte alltid hälsosam livsföring, bäst i Sverige på 5000 och 10 000 meter kring 1920. Han hade de svenska rekorden och vann fem SM-guld i svit på 10 000. 1920 tog han fyra OS-medaljer i Antwerpen, däribland ett silver i terränglöpning efter den finske fantomen Paavo Nurmi.

1923 var Backman i Paris på ”förolympiska” tävlingar. Han bröt först 5000 och på söndagen när det var dags för 10 000 var han försvunnen. Sportjournalistlegendaren Sven Lindhagen berättade i sin bok ”Rekordmän på kolstybb” vad som hände:

Den svenske ledaren letade i omklädningsrummen och ute på plan, lönlöst. Så började han speja uppåt läktarna, och i hederslogen fann han Backman sittande, avnjutande en god eftermiddagscigarr. Ledaren rusade uppför trapporna, fick tag på Backman.
– Snorej för sjutton. Du ska starta mesamma! Hur i helsicke har du kommit in i den här logen förresten?
– De va en vakt som ville hindra mej, men då tog jag fram motboken från systemet i Tidaholm, och då han såg alla stämplar, så gjorde han honnör och öppnade grinden!

(Tilläggas kan Backman kom till start men bröt loppet och sedan 1924 inte lyckades kvala in till OS i Paris, samt att motbok användes i Sverige 1917–1955.)

----- Tröjan i taket
I många av våra hockeyarenor och ishallar hänger ”tröjor i taket” – och det är inte materialförvaltaren som har tvättade tröjor på tork… Det handlar förstås om före detta spelare som på detta sätt uppmärksammas för sina insatser i klubben och fått sin tröja och tröjnummer pensionerad.

Denna sed startade i NHL 1934 då Torontos spelare Ace Bailey hyllades på detta sätt efter att ha blivit allvarligt skadad och tvingats avsluta sin karriär i förtid. I dag finns över hundra hissade tröjor (eller fanor) i NHL, däribland Thomas Steen, Börje Salming, Peter Forsberg, Markus Näslund och Mats Sundin. Svenskan Maria Rooth blev dessutom första kvinna att få sin tröja hissad i den amerikanska collegedamhockeyn.

Wayne ”The Great” Gretzkys nummer 99 är skyddat i hela NHL och får inte användas av någon annan spelare i ligan. När Minnesota Wild kom med i NHL år 2000 gjorde man ett PR-trick och valde att skydda nummer 1, som en hyllning till sina fans – publiken är alltid viktigast!

I elitserien är det cirka 40 spelare som hyllats på detta sätt, allra flest i mesta mästarna Brynäs och Djurgården. När ett tröjnummer pensionerats får ingen annan spelare i laget använda det, något som förr eller senare ställer till problem när numren börjar ta slut. Några klubbar, exempelvis Toronto, har löst detta genom att man pensionerar vissa tröjnummer, medan man väljer att ”bara” hedra andra nummer. De hedrade numren kan då fortfarande användas av dagens spelare. Hockeyallsvenska Leksand är en klubb som tagit efter Torontos idé.

----- All American Redheads
I den kvinnliga proffsligan i basket, WNBA, har tre svenskor spelat: Tanja Kostic, Chioma Nnamaka – och 21-åriga Farhiya Abdi som debuterade för sitt Los Angeles Sparks i maj 2013. Men vad som är mindre känt är att det var en svenskättling som var pionjär när det gällde professionell dambasket i USA. Historien är smått osannolik, men sann.

Under 1920- och 30-talet hade C.M. ”Ole” Olson från den lilla staden Cassville i Missouri två herrbasketlag: ”The Terrible Swedes” och ”The Famous Giants”. Lagen turnerade i hela USA och Olson var allt-i-ett: PR-man, manager, spelare och coach.

Hans fru var hårfrisörska och ägde fem skönhetssalonger, så varför inte bilda ett kvinnligt basketbollag för att få bra PR? Sagt och gjort, året var 1936 och han värvade sju kvinnliga amatörspelare (alla vita). Två av dem var rödhåriga och där måste idén ha fötts. De andra fick färga håret rött och så var lagets namn klart: ”Olson’s Redheads” som senare blev All American Redheads. Rödhåriga tjejer blev lagets kännetecken framöver.

Laget var en kvinnlig motsvarighet till Harlem Globetrotters och turnerade runt USA och spelade i en ny stad varje kväll – mot lokala herrlag! Först och främst var Redheads oerhört skickliga basketspelare, men man dribblade, flirtade med motståndarna och skojade med domarna. Det var förstås en show men laget bröt barriärer och visade att kvinnor kunde vara duktiga idrottare.

1986 lades All American Redheads ner och 2012 invaldes det som det första kvinnliga professionella basketlaget i Hall of Fame.

----- Som ett spjut
Friidrotten slog igenom i Sverige tack vare framgångarna vid de olympiska extraspelen i Aten 1906. Men i seklets gryning var det ofta oklart vilka regler som skulle gälla.

Till exempel: Skulle man löpa en rundbana åt höger eller vänster? Hur skulle fattningen vara kring spjutet? Och skulle man använda bästa handen i kastgrenarna eller skulle man räkna ihop ett kast med höger och ett med vänster hand? Det sistnämnda ansåg den svenska idrottens fader Viktor Balck främjade ”musklernas allsidiga utveckling”!

Och skulle man ha flaggstart eller startpistol? 1907 skrev en insändarskribent: ”Start med skott är öfverallt i utlandet det brukliga. Hos oss är det förbjudet och våra löpare äro fördenskull en smula bortkomna när de på utländska banor möta till täflan.” Skribenten tyckte vidare att det föreföll ”egendomligt att en sådan herre som Brazil Jack (cirkusdirektören) med sitt följe fick tillåtelse att leka krig uppe i parken och aflossa hundratals skott, betydligt skarpare än dem som fordras för startsignal.” (Idrottsparken var en föregångare till Stockholms stadion.)

De kommande åren fick reglerna allt mer struktur, men Stockholm hotade faktiskt att hoppa av som OS-arrangör 1912 om inte IOK gick med på att ha kastgrenar (spjut, kula och diskus) där man räknade ihop resultaten med höger och vänster hand. Svenske storstjärnan Eric Lemming vann OS-guldet i spjutkastning med bästa hand, men förlorade till tre finländare i grenen ”spjutkastning, höger och vänster hand”. Det blev sista gången i OS som man hade kastgrenar där det sammanlagda resultatet av höger och vänster hand räknades…

----- Se det var en riktig dalahäst det!
Travhästen Ego Boy föddes i Orsa 1967. Som treåring var han inget vidare, men när han kom till tränaren Ingemar Olofsson i Rättvik började det hända saker! Hösten 1970 var det dags för den första tävlingen, där han galopperade från start men blev sjua och sprang in 150 kronor till hö och havre…

1971 utnämndes Ego Boy till årets häst, 1972 var han skadad och 1973 blev det stora året då han vann 18 av 21 lopp – och sprang in drygt en halv miljon kronor.

Till Elitloppet 1973 kom 25000 människor till Solvalla, inklusive många busslaster från Dalarna som skanderade ”EGO BOY, ÅJ, ÅJ, ÅJ”. Här skulle han möta några av världens bästa hästar, däribland den amerikanska favoriten Flower Child.

Ego Boy vann det första loppet på nytt Europarekord före Flower Child, som i sin tur vann andra loppet på målfoto. Det avgörande skiljeheat mellan de två – som finns på YouTube –började i gåsmarsch första varvet, men sedan speedade Ego Boy ifrån och vann en säker seger. Beundrarbreven behövde ingen adress. Det räckte med ”Ego Boy, Rättvik” eller ”Ego Boy, Sverige”. Men ”Boyen” dansade bara en sommar: 1974 dog han. Dödsorsaken var en komplicerad skada på en halskota där benfragment trängt in i ryggmärgskanalen.

Med Ego Boy fördes travet in i nästan alla svenskars medvetande och 1974 startade ATG Rikstoto V65. Ego Boy ligger begravd i vinnarcirkeln på travbanan i Rättvik och blev 2013 invald i travets Hall of Fame som har sitt säte på Nordiska Travmuseet i Årjäng.

----- Inga soffpotatisar 1918
I dag bidrar idrottsrörelsen till hushållens kosthållning genom att sälja exempelvis kokosbollar och pepparkaksburkar. Annat var det för hundra år sedan. Då var det allvar!

1914 utbröt första världskriget. Man räknade med ett kort krig och någon matransonering vidtogs inte i Sverige förrän ett par år in i kriget när matbristen gjorde sig påmind. Urbaniseringen hade tagit fart och alla kunde inte producera sin egen mat som tidigare på självhushållningens tid. Potatisen tog slut och en hel del surrogat kom på matbordet. Bland annat gjorde man kaffe av lingonris, maskrosrot eller ekollon.

I detta läge gjorde den svenska idrottsrörelsen en insats. 1918 bildades nämligen ”Idrottsmännens odlingskommitté” med kronprins Gustaf Adolf som ordförande. I uppropet ”Till Sveriges Idrottsmän” som kronprinsen undertecknat stod bland annat följande: ”… vi kunna inom kort stå inför den verkliga nöden. Men jordens odling kräver i dessa tider flera armar. Särskilt på ett område, potatisodlingens, kunna även genom oövade arbetskrafter under lämplig ledning stora resultat vinnas.”

”Upp därför idrottsmän, fatta tag om spaden och framåt till målet! Här gäller det för idrottsmännen att visa att de med framgång kunna sätta in sin kraft på en uppgift, som just nu är av yttersta betydelse för vårt land! Idrottsmän, bliven i sommar även energiska potatisodlare!”

Samma år tog kriget lyckligtvis slut men potatisodlingen blev en framgång: ”Idrottsmännen har visat livligt intresse och förståelse för saken. Av inkomna meddelanden framgår, att de flesta av de idrottsmän, som under året innehaft jordlotter, även önska behålla desamma för kommande år”, skrev årsboken Svensk idrott.

----- I skidkungars land
Nils ”Mora-Nisse” Karlsson (född 1917) från Mora och Sixten Jernberg (född 1929) från Lima är två av svensk skidåknings allra största genom tiderna. Men förra sommaren gick de båda dalkarlarna bort, bara med några veckors mellanrum. Ödet gjorde dessutom att de båda tillbringade en del av sin sista tid tillsammans, på samma rum på Mora Lasarett.

”Mora-Nisse” vann bland annat nio Vasalopp och ett OS-guld. Sixten å sin sida vann nio OS-medaljer och två Vasalopp. Nisse dominerade svensk skidåkning 1943–53 varpå kronprinsen Sixten tog över 1954–64. Nisse var den blide och vänlige skidåkaren medan Sixten ofta framställdes som den hetsige och rättframme som alltid sade sitt hjärtas mening. Inte så konstigt kanske att Nisses memoarer heter ”I vita spår” medan Sixtens fick titeln ”I vilda spår”…

Jens Linds dokumentär i SVT om Sixten Jernberg sågs av i vintras av 1,1 miljoner tittare, och i Sixtens hembygd Lima i Västerdalarna har Sixten Jernberg-museet öppnats i år.

Apropå Sixten Jernbergs heta humör: En annan skidlegendar, Janne Stefansson från Sälen, har berättat om en duell han hade med Sixten i Vasaloppet 1964. Det var ett lopp där Sixten hade dåligt vallade skidor och blev ifrånåkt av Stefansson som vann med fem minuter:
– Sixten svor så skogen höll på att ta eld, sade Janne Stefansson!

----- Famous last words…
Vid Internationella olympiska kommitténs 125:e session i Buenos Aires i september 2013 ska man bestämma vilken stad som ska få arrangera sommar-OS 2020. De tre städer som kandiderar är Tokyo (som hade spelen 1964), Istanbul och Madrid. Vid samma session ska IOK också välja en ny president efter belgaren Jacques Rogge som då suttit maximala tolv år.

Hur väl en olympisk arrangörsstad lyckats genomföra sina spel brukar framgå då IOK-presidenten håller sitt tal på avslutningsceremonin. Juan Antonio Samaranch sade ”best games ever” nästan varje gång – till exempel i Lillehammer 1994. Men 1996 var hans betyg bara ”well done Atlanta” och ”most exceptional”, liksom i Nagano 1998 då han kallade dem ”de bäst organiserade spelen”.

Jacques Rogge å sin sida deklarerade från början att han själv inte skulle använda orden ”best ever”, eftersom man inte kunde jämföra olika miljöer och kulturer. Han har istället gjort en grej av att variera sig. Så här har han sagt om spelen:

Salt Lake City 2002: ”You have given the world superb games.”
Aten 2004: ”These were unforgettable, dream games.”
Turin 2006: ”These were truly magnificent games.”
Peking 2008: ”These were truly exceptional games.”
Vancouver 2010: ”These were excellent and very friendly games.”
London 2012: ”These were happy and glorious games.”

Återstår att se vad den nya presidenten kommer att säga…

----- Lättare läsa Zlatan som lättläst
Boken ”Jag är Zlatan Ibrahimović” är en av Sveriges bäst säljande böcker någonsin. Den finns även återberättad på lättläst svenska. Det är Mats Wänblad som har skrivit om originalet. ”Mats har gjort ett otroligt skickligt jobb. Jag är imponerad” säger Zlatans medförfattare till originalet, David Lagercrantz.

Helt klart är den lättlästa varianten också en njutning att läsa. Gissningsvis är textmassan kortad till en tredjedel av originalet, men den lättlästa boken är ändå på 240 sidor. Språket är enkelt. Kapitlen är korta, bara två till fyra sidor. Meningarna är korta. Styckena är korta. Och sidorna har mycket ”luft”. Ändå får läsaren hela ”the Zlatan story”.

En lättläst bok är förstås ett bra sätt att få dem som av olika anledningar inte läser så mycket att börja läsa. LL-förlaget (där LL står för Lättläst) som har gett ut den lättlästa Zlatan-boken har också ett antal lättlästa originaltitlar om sport, det vill säga böcker som är skrivna på lättläst svenska direkt: Till exempel Arne Norlins böcker om friidrott, fotboll och hockey. Tomas Dömstedt har skrivit en skönlitterär ungdomsbok med titeln ”Vem har snott bollen?” och Tom Weegar ”Fotbollshjältar – Från Nacka till Brolin.”

Riksidrottsmuseet har en utställning som heter ”Att läsa är också en sport” som i år turnerar i landet och kommer att visas i Surahammar, Umeå; Bergsjön/Göteborg, Örebro och Håbo. Fotbollsspelaren Henok Goitom, friidrottaren Carolina Klüft, handbollstränaren Staffan Olsson och simmerskan Maja Reichard berättar i utställningen vilka böcker de tycker är bra och vad läsandet har gett dem.

----- Träna något annat för att bli bättre
Det är ofta som man kan behöva träna någonting helt annat, det vill säga ”icke grenspecifik träning”, för att bli bra i sin egen idrott. Ett berömt exempel är Ingemar Stenmark som gick på lina för att bli en bättre slalomåkare. Vi har frågat några kvinnliga elitidrottare vilken annan träning de tycker är roligast och som dessutom gör dem bättre i sin egen idrott.

Angelica Bengtsson, stavhoppning:
– Jag tränar herrars redskapsgymnastik för att bli bättre i stavhopp, men också för att jag tycker att det är riktigt roligt.
Helena Jansson, orientering:
– Jag tycker det är helt fantastiskt roligt att hoppa! Mångstegshopp, trapphopp, jämfotahopp, enbenshopp.
Anna Holmlund, skicross:
– Jag gillar alla former av vattensporter, t ex paddla, simma, surfa, dyka.
Sofia Paldanius, kanot:
– Stavgång uppför slalombacke.
Anna Haag, längdskidor:
– Jag springer väldigt mycket. Något jobbigare än löpning kan man inte hålla på med, och något roligare när man känner sig pigg finns inte heller.
Sofia Arvidsson, tennis:
– Jag gillar intervallträning. Den träningen gör att man känner sig stark och snabb.
Jennie Johansson, simning:
– Jag kör tre pass per vecka i gymmet för att bli starkare!
Lotta Schelin, fotboll
–Badminton tycker jag kan vara ett bra sätt att varva träningen. Många vändningar och små sidledsryck hjälper positionsförändringarna som vi har i fotbollen.
Jonna Adlerteg, gymnastik:
– Jag tycker det är kul att köra styrka och känna att man blir starkare.

----- Vilken annan träning är roligast?
I Svensk Idrott i höstas frågade vi svenska elitidrottskvinnor vilken annan träning de tycker är roligast och som dessutom gör dem bättre i sin egen idrott. Nu har vi ställt samma fråga till ett gäng herridrottare. Här är deras svar:

Björn Ferry, skidskytte:
– Jag gillar att ta en dag med röjsågen på skogsskiftet. Det är kul, blir snyggt och fysiskt är det nästan jämförbart med en lugn tur på cykeln.
Emil Jönsson, längdskidor:
– Jag kör allt möjligt. Hjärtat struntar i vad det gör, bara det får slå mycket! Men bollsporter är något jag lägger till för att öka snabbheten och tänka när jag är trött; fotboll och squash är saker jag kör mycket av.
Håkan Dahlby, sportskytte:
– Det jag helst tränar är mental träning och det gör jag ofta. Det är otroligt viktigt i min sport att hela tiden tänka rätt.
Henri Hurskainen, badminton:
– Jag skulle säga att yoga är något som är kul och bra för mig. Det ger både bättre balans och kontroll i kroppen. Vilket är en viktigt del av badminton.
Niklas Edin, curling:
– För min roll i laget som skipper är huvudet viktigast så jag gillar biljard som känsla/teoretisk träning.
Lassi Karonen, rodd:
– Den roligaste alternativa träningen tycker jag är längdskidåkning. Det är bra för konditionen och koordinationen, sen är det härligt att komma ut när det är vinter.
Henrik Stenson, golf:
– Jag styrketränar för golfens skull och springer för ro och välbefinnande.
Anders Gustafsson, kanot:
– Tyvärr har jag ingen spännande alternativ träning att bjuda på, det blir mest gym, löpning, simning.

----- ”…som hämtad ur Rekord-Magasinet”
För precis 70 år sedan, i december 1942, utkom det första numret av tidningen Rekord-Magasinet, samtidigt som andra världskriget pågick som värst. Redaktör och ansvarig utgivare var Edwin Ahlqvist som senare blev känd som boxningsvärldsmästaren Ingemar ”Ingo” Johanssons manager. Ahlqvist hade varit i USA och fått inspiration till att ge ut en ungdomlig tidning med sport och äventyr. Succén blev omedelbar och för en hel generation blev den ”grabbarnas veckotidning”.

Detta var en tid då idrotten växte enormt i Sverige och Rekord-Magasinet innehöll i första hand reportage om idrottsstjärnor, men även äventyrsberättelser, serier, följetonger och sportnoveller. Ofta handlade de om idrottsmän (sällan kvinnor) som kämpat sig fram från enkla förhållanden och nått framgång och berömmelse.

Tidningen är också känd för sina tecknade omslag av populära idrottare, och på sista sidan fanns alltid en lagbild som många samlade på. Rekord-Magasinet ville (åtminstone i början) även vara fostrande när det gällde förebilder, sund livsstil och god moral. Inramade visdomsord förekom ofta, till exempel ”Plikten måste alltid gå före nöjet. Läs hemläxorna innan du läser Rekord-Magasinet”!

När ”Ingo” vann VM-titeln 1959 låg upplagan på rekordhöga 300 000 exemplar! Totalt utgavs 1287 nummer från 1942 fram till nedläggningen 1969. Kompletta årgångar från 40-talet är värda tusentals kronor i dag, men lösnummer från 50- och 60-talet kan den som är nyfiken köpa på nätet för runt en tjuga. ”En karriär som hämtad ur Rekord-Magasinet” – ja, så uttrycker sig ju ofta sportkommentatorer om nya idrottsstjärnors genombrott än i dag…

----- Sveriges Super Bowl…
Super Bowl, finalen i amerikansk fotboll, har spelats 46 gånger. Men vad är det mot den svenska bandyfinalen? SM i bandy har hittills spelats 105 gånger. Emellertid har 106 mästare korats eftersom IFK Uppsala och Djurgårdens IF fick dela guldet för 100 år sedan, 1912. Finalmatchen detta år spelades på Råstasjön i Råsunda och slutade oavgjort 1–1, men sedan gjorde vårvädret omspel omöjligt.

Bandy på sjöis var inget ovanligt förr i tiden och hela åtta SM-finaler har spelats på sjöis: I Stockholm har man till exempel finalspelat på Brunnsviken och Laduviken. Den sista SM-finalen på sjöis spelades 1949 på Perstorpsgölen utanför Eksjö, ett ställe för ädelfiske. Uppemot 18.000 åskådare fanns runt stränderna. Nässjö besegrade Edsbyn med 7–1 och smålänningarna fick därmed den ädlaste valören på medaljerna.

Den första konstisbanan i världen för bandy var Rocklunda i Västerås som invigdes 1956. Den första bandyfinalen på konstis spelades 1964, på Studenternas IP i Uppsala. Där spelas även 2012 års finaler, både för damer och herrar (dam-SM har avgjorts sedan 1973). Men 2013 är det nya Swedbank Arena i Solna som gäller som finalarena.

Även landskamper har spelats på sjöis. Några gånger har det slutat med att isen gått sönder, till exempel mot Finland vid Tinnerbäcksbadet i Linköping blidvädersvintern 1949. Isen höll för nationalsångerna, men efter två minuters spel brast isen på ett flertal ställen och flera spelare och matchfunktionärer ”plurrade”. Vi får hoppas på bättre förhållanden på Studenternas den 24–25 mars i år!

----- 200 meter ända in i kaklet
Inte alla vet att det svenska rekordet i simning på 200 meter frisim på 50-meters bana är 1.46,76 för herrar och 1.56,41 för damer. Rekordinnehavare är Anders Holmertz som satte rekordet vid OS i Barcelona 1992 respektive Sarah Sjöström vars rekordlopp kom vid VM i Shanghai i somras.

200 meter är också vad man ska simma för att ta Simborgarmärket, med valfritt simsätt i bröst- eller ryggläge på djupt vatten utan tidtagning.

År 2011 tog nästan 70.000 personer Simborgarmärket, ett märke som infördes år 1934 i syfte att främja den allmänna simkunnigheten. I slutet av 1960-talet simmade omkring en halv miljon svenskar för Simborgarmärket, som i dag ägs gemensamt av Svenska Livräddningssällskapet och Svenska Simförbundet.

Svenska Livräddningssällskapet har som ett delmål arbetat för att antalet omkomna genom drunkning i Sverige ska vara under 100 personer per år. Ett mål som uppfylldes för tredje året i rad 2011.

Att köpa Simborgarmärket 2012 kostar cirka 25 kronor. Du kan göra det i närmaste simhall – en billig ”livförsäkring” som kan vara värd mycket. Det finns drygt 300 offentliga simhallar med 25- eller 50-metersbana i Sverige. Det kanske är läge att utmana kompisarna på 200 meter inför sommarens utomhusbad?

Försäljning av olika simmärken står för ungefär 20 procent av Simförbundets intäkter och ger även föreningarna som säljer märkena extra pengar i klubbkassan. Tar du simborgarmärket bidrar du således till att ge förutsättningar för att hjälpa fram nya simtalanger, som kan sätta nya rekord!

----- Förargelseväckande beteende inför OS i London
I den 35 år gamla RF-boken ”Idrottskamrater minns” berättar den mångårige ordföranden för Skridskoförbundet, Sven Låftman (1887–1977), en episod från olympiaåret 1908 då han inför OS i London tränade löpning i Gripsholms slottspark i Mariefred. Vi citerar:

En morgon mötte jag två äldre damer, som började skrika när jag hastigt löpte förbi. Jag fäste mig inte särskilt vid detta, utan fortsatte med träningen och återvände så småningom till mosters villa. Jag hade kommit upp ur badet, då moster slängde upp badrumsdörren.
”Sven! Det står två poliser här och frågar om jag hyser någon galen karl i huset! De har fått en anmälan om en man som har sprungit naken i slottsparken och sedan försvunnit in här hos oss. Det måste vara dig de menar!”
Jag tog på mig det nödvändigaste, och gick ut till ordningsmaktens representanter.
”Är det ni som springer naken här i parken och skrämmer vettet ur gamla damer?” var den första frågan.
”Springer naken?” sade jag. ”Nej, jag var idrottsklädd, och jag ligger i träning för de olympiska spelen i London.”
”Olympiska spelen? Det vet jag inte vad det är. Men så mycket vet jag, att vi inte kan tillåta er springa omkring utomhus på detta sätt!”
”Vänta ett ögonblick, så ska jag ta på mig idrottsdräkten och visa hur den ser ut. Den som jag har på mig när jag är ute och tränar…”

Poliserna granskade Låftman och tyckte inte att det var så farligt även om de ansåg att långbyxor vore bättre än kortbyxor och att han helst borde springa någon annanstans… ”Ni skrämmer folk, begriper ni väl!”

----- Fotledsbrott gav träning till miljoner
Ett enda fotledsbrott kom indirekt att lansera workout-begreppet för 30 år sedan och förändrade hur hundratals miljoner, främst kvinnor, tränade – och att många överhuvudtaget började träna.

Den som 1978 bröt foten var förstås skådespelerskan Jane Fonda, som då inte kunde ägna sig åt balett, hennes favoritsätt för att hålla sig i form. Hon började istället träna muskelstärkande övningar till musik i en grupp som leddes av en kvinnlig instruktör – och de två startade en träningsstudio i Beverly Hills. Jättesuccé! Hösten 1981 kom boken Jane Fonda’s Workout Book som toppade NY Times bestsellerlista i två år och översattes till 50 språk, 1982 på svenska som Jane Fondas träningsbok.

Jane Fonda fick sedan ett förslag: Gör en videokassett! Hon sade först nej eftersom det verkade vara en löjlig idé. Videobandspelare var det inte många hushåll som hade då. Men hon övertalades att spela in Jane Fonda’s Workout på video som gavs ut våren 1982 som köpvideo.

Videon sålde i osannolika 17 miljoner exemplar och beskrivs än i dag som oerhört viktig för att försäljningen av videoapparater alls tog fart där i början av 80-talet. Hennes video blev även startskottet för den flod av träningsprogram på video, dvd och andra format som har fortsatt att ges ut sedan dess (varav Jane Fonda själv stod för 22 ytterligare fram till 1995). För att inte nämna hur hennes träningsklädsel påverkade klädmodet på 80-talet…

Jane Fonda är 74 år idag, och efter plastikkirurgi, ny höft och nytt knä har hon på 2010-talet gjort come-back med nya videor…

----- När ett mål blir två
De flesta anser nog att idrottstävlingar ska präglas av ett stort mått av rättvisa. Samtidigt är det ju reglerna (och domarinsatsen förstås) som så att säga ger riktlinjerna för rättvisan. En del kan tycka att räknesättet i tennis eller andra sporter som räknar set är orättvisa: Du kan vinna flest antal bollar/poäng, men du kan ändå förlora matchen. Sedan finns golfen med sitt handikappsystem. I basket kan du få ett, två eller tre poäng beroende på varifrån du skjuter osv.

Men fotboll är väl rättvist? Ett mål är alltid ett mål och laget som gjort flest vinner. Eller? Fotboll är nog den mest kända sporten som tillämpar en regel där ett mål plötsligt kan räknas dubbelt, vilket sker när två lag mötts hemma och borta och den sammanlagda ställningen är lika efter båda matcherna.

”Mål på bortaplan”-regeln introducerades av UEFA 1965, för att inte matcher skulle behöva gå till förlängning, omspel eller straffar. Tanken är väl också att uppmuntra bortalaget att spela lite mer offensivt. Regeln som tillämpas i UEFA Champions League är dock inte helt rättvis, eftersom den – om det blir förlängning i den andra matchen – innebär att bortalaget då får spela 30 minuter extra på bortaplan… Det har exempelvis Svenska Fotbollförbundet upptäckt! I svenska kvalmatcher gäller att ”mål på bortaplan räknas inte dubbelt i förlängningen”. Beroende på HUR och NÄR regeln tillämpas kan alltså matchresultatet skifta…

Riktigt märklig framstod UEFA-regeln när Milan och Inter möttes i Champions League-semifinalen 2003. Båda lagen hade San Siro som hemmaplan. Första matchen slutade 0–0 och den andra 1–1. Men Milan, som var ”bortalag” i match två, gick vidare efter mål på bortaplan…

----- Allt guld i kungariket för en bra slogan

Ett olympiskt år innebär också en ny olympisk slogan som värdstaden skall basunera ut. Eld, drömmar och passion är alltid mycket gångbart i sammanhanget… Arrangörerna för spelen i London har i skrivande stund inte offentliggjort sin slogan och man har ännu inte bestämt något datum för offentliggörandet. Så de funderar antagligen som bäst just nu…

På 2000-talet har värdstädernas slogans sett ut som följer:
2000, Sydney: ”Share the spirit”
2002, Salt Lake City: ”Light the fire within”
2004, Aten: ”In the true spirit of the games” och ”Welcome home” (eftersom spelen ”kom hem” till Grekland igen)
2006, Turin: ”Passion lives here”
2008, Peking: ”One world one dream” (Pekings slogan togs fram efter att man fått 210.000 förslag…)
2010, Vancouver: ”With glowing hearts” (som är en strof tagen från Kanadas nationalsång)

Det olympiska mottot är som bekant det latinska ”Citius, altius, fortius” (Snabbare, högre, starkare) och det paralympiska mottot är ”Spirit in motion”. Ofta citerat är också Pierre de Coubertins berömda ”Det viktigaste i de olympiska spelen är inte att vinna utan att kämpa väl. Precis som det viktigaste i livet inte är triumfen, utan kampen. Det viktigaste är inte att ha vunnit, utan att ha kämpat väl.” Coubertin fick inspirationen till dessa ord från en predikan som en amerikansk biskop höll under de olympiska spelen 1908; de spel som ägde rum i just London!

----- Heta linjen – inflytelserika svenskar
Det välkända kanadensiska ishockeylaget Winnipeg Jets har återuppstått i NHL. På 70-talet spelade Jets i piratligan WHA och 1974–78 bildade Anders Hedberg och Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson en klassisk Jets-kedja tillsammans med legendaren Bobby Hull. Succén var uppenbar från första stund för ”The Hot Line”. Många menar att trots att de inte spelade i NHL så var det den genom tiderna mest inflytelserika kedjan i nordamerikansk hockey, som vid den här tiden mest bestod av tuffa busar. Med sin skridsko- och passningsskicklighet införde de ett mer europeiskt spelsätt med fart och fläkt, som skulle komma att bana väg för Edmonton Oilers och Wayne Gretzkys framgångar på 80-talet och därigenom förändra hela ishockeysporten.

I sportjournalisten Ed Willes bok ”The Rebel League”, som handlar om WHA:s korta men intensiva historia, berättas om Denver Spurs beryktade slagskämpe Bill Goldthorpe – som faktiskt var den verkliga förebilden för den osannolika karaktären Ogie Oglethorpe i långfilmen ”Slagskott” där Paul Newman har huvudrollen… Nu skulle Goldthorpe bevaka Hedberg och Hull i en match:
– Följ efter dom över hela isen, sa coachen.
Efter en minut kom Goldthorpe tillbaka till båset med andan i halsen, helt blöt av svett och frustade:
– Jag kan inte följa efter dom!
– Men försök att bevaka din kant då, rådde coachen.
Efter ännu ett byte kom Goldthorpe tillbaka till båset, hade åter tappat andan och var genomsvettig:
– F**k it! Det gick inte det heller!

----- Tävlingar med stort T på listan med stort L
Vi läser boken “The 100 Sporting Events You Must See Live: An Insider’s Guide to Creating the Sports Experience of a Lifetime” av amerikanen Robert Tuchman. Det handlar alltså om idrottsevenemang runt om i världen som man någon gång bör uppleva på plats. Författaren verkar inom sportresebranschen så han vet vad han skriver om. Visserligen är bokens listade evenemang överdrivet USA-betonade, men här finns förstås välkända stortävlingar som vinter-OS, sommar-OS, Super Bowl, fotbolls-VM, Wimbledon, Tour de France, Stanley Cup, Ryder Cup, Champions League och Monaco Grand Prix.

Men, vi hann knappt börja bläddra i boken förrän vi började fundera på vilka evenemang som borde vara med på en motsvarande svensk lista. Vilka idrottstävlingar ”bör” man se som svensk idrottsfantast?

Ja, på grund av vår utrymmesbrist får nog var och en göra sin egen svenska 100-lista men vi kommer gärna med en bra början här: Elitloppet på Solvalla, Vasaloppsstarten i Sälen, DN-galan på Stadion, Swedish Open i Båstad, alpina världscupen i Åre, hockeyderby i Globen, Göteborgsvarvet, Vansbrosimningen, SM-finalen i bandy, innebandyns finaldag, fotbollslandskamp på nationalarenan, Stockholm Open i Kungliga hallen, Svenskt Grand National på Strömsholm, Stockholm Maraton, Idrottsgalan, O-ringen, Novemberkåsan, annandagsbandy, Finnkampen, SM-veckan, Speedway Grand Prix, Vätternrundan, Svenska rallyt i Värmland, Gotland runt…

----- Dalarna runt
Det fina idrottsdistriktet Dalarna bjuder denna gång på tre dalaidrottshistorier:

För länge sedan – på den tiden då skidtävlingar åktes i bara ett spår – skulle det bli en skolungdomstävling i Mora. En styrelseledamot i IFK Mora träffade dagen före en liten pojke som var i färd med att slå tvåtums trådspik genom skidspetsarna på sina skidor. På en fråga vad det skulle tjäna till svarade pojken:
– Jo, om dom inte vill gå ur spår, så ska jag vifta med ena skidan.

Ett pojklag i fotbollsklubben IK Brage skulle lagfotograferas. Men det var lite si och så med frisyrerna denna dag varför tränaren utbrast:
– Män grabbä, ha’ ni kamma er mä fälgkors idag?!

Leksands veteranlag i ishockey var härom året på utlandsturné i Tjeckien. Väl i omklädningsrummet inför den första matchen suckade plötsligt en av spelarna och vände sig till lagledaren Sven Allard (för övrigt med ett mångårigt förflutet inom Stockholmshockeyn):
– Du Sven, jag kan inte vara med.
– Vadårå?
– Jag har tagit min sons hockeytrunk…

----- STCC blir skandinaviskt
Det svenska standardvagnsmästerskapet i banracing STCC, Swedish Touring Car Championship, blir från och med i år ett skandinaviskt mästerskap – och har följaktligen döpts om till Scandinavian Touring Car Championship. Första tävlingshelgen av nio körs den 23-24 april på Jyllandsringen i Danmark.

I Jonas Aspetorps och Morgan Carlssons intressanta bok ”Kristoffersson”, som handlar om STCC:s mest framgångsrike teamchef Tommy Kristoffersson berättas en mängd historier, anekdoter och skrönor från motorsportvärlden. Det handlar om fräna fighter, krascher, skandaler, rävspel, ordkrig, dramatik och andra händelser – till exempel hur Tommy fick fyrhjulsdrivna Audi att bygga en framhjulsdriven bil, hur han glömde sin fru på Autobahn, om hur den unge Mattias Ekström kunde vinna mästerskapet och annat roligt. Här är ett exempel:

Efter STCC-finalen år 2006 stod Kristoffersson-stallets ganska oprövade kort Thed Björk som vinnare av förarmästerskapet, medan den mycket mer rutinerade stallkamraten Fredrik Ekblom bara slutade fyra. Efter tävlingen på Mantorp Park firades guldet rejält och efter festnatten var Fredrik Ekholm först in i bussen som skulle ta dem till hotellet i Linköping. Men han hade råkat sätta sig längst fram på en plats i bussen med skylten ”Avsedd för allergiska personer” och en medlem i teamet som ville skoja lite undrade vad Ekblom var allergisk emot. Med trött röst kom ett muttrande svar: ”Björk!”

----- Vad heter spelet?
Klingar namnet Sven Olof Gunnar Johansson (född 1931) bekant? Nä, kanske inte. Men “Sven Tumba” gör säkert det. Få aktiva idrottsmän lär ha betytt så mycket för populariteten av så många olika RF-idrotter som Sven Tumba, eller vad sägs om meritlistan: trefaldig världsmästare i ishockey, skandinavisk mästare i golf, svensk mästare i vattenskidor och därtill allsvensk fotbollsspelare!

Från Sven Tumbas allsvenska fotbollsdebut 1953 kommer följande klassiska historia: Han hade några månader tidigare vunnit VM-guld i hockey och nu skulle hans Djurgården möta Malmö FF på bortaplan. Strax efter kick off kom en malmöback fram till Tumba och sa på bred skånska:
– Kommer du närheten av mig, din dj-vla ishockeyspelare, då sparkar jag benen av dig! Försök inte inbilla dig att ishockeyspelare ska ha nån framgång här!
Tumba sa ingenting. Men gjorde sedan tre mål och Djurgården vann med 4–3. Efter sitt tredje mål sprang han förbi malmöförsvararen och tyckte att han kunde kosta på sig att ropa:
– Du, det var ett toppenkul spel det här, VAD HETER DET?

Senare under 1950-talet var Tumba med Tre Kronor i Moskva och en dag var man ute på sightseeing och shopping på ett statligt varuhus vid Röda Torget. Vid disken för pälsmössor provade Tumba en sådan, men blev tillrättavisad av Ishockeyförbundets ordförande Helge Berglund:
– Tumba, du har ju satt mössan bak och fram, vet jag!
– Var inte så bergis på det du, Helge. Du vet väl inte åt vilket håll jag tänker gå…!

----- OS i London
Den 27 juli–12 augusti 2012 arrangeras OS i London för tredje gången. När det första gången begav sig år 1908 pågick spelen under mer än ett halvår och Sverige blev tredje bästa nation efter Storbritannien och USA. Eftersom det fanns en ishall så hölls även olympiska tävlingar i konståkning.

OS-avslutningen 1908 genomfördes den 31 oktober i form av en bankett på Holborn Restaurant. Lord Desborough, som var president i organisationskommittén, berömde i ett långt tal de insatser som gjorts, både av spelens organisation och av dess idrottsliga deltagare. I den officiella olympiska rapporten från 1908 kan man även läsa hur han mellan de många utbringade skålarna framhöll Sveriges insatser:
– Sverige är här i kväll representerad av Mr Salchow som nyss vunnit den första skridskomedaljen. --- Vad gäller svenskarna, så känner engelska idrottare tacksamhet gentemot dem för det storartade sätt på vilket de alltid stöder oss när vi vill få någonting utfört inom idrotten.

Den svenske guldmedaljören Ulrich Salchow tackade sedan i sitt tal för de förnämligt arrangerade konståkningstävlingarna ”speciellt i ett land där av klimatskäl skridskoåkning inte kan sägas vara en nationalsport”.

Innan Salchow till sist höjde sitt glas returnerade han Lord Desboroughs hedersbetygelser:
– Jag måste säga att vi i Sverige tycker mycket om att komma till detta land. Vi gav bevis på det för ungefär 1000 år sedan när vi kom hit, men kanske var vi inte så välkomna då. Vi kommer i annat syfte nu och vi har alltid uppskattat den goda engelska sportsmannaandan som har gjort era idrottsmän så populära i vårt land!

----- Sporten i dag
De olika årgångarna av boken ”Sporten i dag” har funnits i mängder av svenska tomtars julklappssäckar under sex decennier. På 1950-talet var det Åhlén & Åkerlunds förlag som gav ut boken och vi bläddrade härförleden lite i ”Sporten i dag 1958–59”, vars omslag pryds av ”Nacka” Skoglund. I boken blickar man tillbaka på ett fantastiskt fotbolls-VM på hemmaplan och ser fram emot ”Ingos” titelmatch!

1958 innebar genombrottet för svensk TV, tack vare fotbolls-VM. Då som nu fick TV-kommentatorerna både ris och ros. TV-sportens form och roll diskuterades mycket och de som jobbade där var pionjärer, något de förstås var medvetna om. Den legendariske Bengt Bedrup berättar i ovan nämnda bok om en rolig episod efter Sveriges vinst mot Ungern på Råsunda i VM 1958:

”TV hade byggt upp en liten provisorisk studio bakom ena läktaren och efter drabbningen fördes de glada segrarna in för ett samtal. Det var ingen tid till repetition eller genomgång av vad som skulle sägas. Det fick gå på ren chansning – det var bara någon minut kvar till sändningen skulle börja när Gren, Hamrin, Julle, Lidas och Nacka kom insläntrande. Sändningen började och jag förklarade för tittarna att det skulle bli några intervjuer med anledning av Sveriges seger mot… Här stockade det sig i halsen! Mot vem? Febrilt letande i minnet! Fast jag just hade sett matchen hade jag helt enkelt tappat bort vem Sverige spelat mot! Krampaktig fortsättning:
– Mot, mot…
– Ungern, fyllde Kurre Hamrin i med ett glatt leende och jag kunde andas ut. Men bara för att sekunden efteråt råka lika illa ut igen. Jag vände mig till Nacka på vänstra sidan:
– Ja, Nacka. Efter segern nu mot UNGERN – vilket lag skulle du nu helst se som nästa motståndare?
– Barkarby IF!”

----- Brödrafolkens väl, norsk yra eller svensk?
När VM på skidor avgörs i Holmenkollen i februari-mars är frågan om man sjunger ”Seier’n er vår, seier’n er vår, vi har vinni, seier’n er vår!” eller kanske den svenska ”Segern är vår…” Kanske båda. Men denna ur-norska segersång är faktiskt av amerikanskt ursprung, och melodin är tagen ur ”Down South”, skriven år 1900 av en för sina marscher känd W.H. Myddleton. Senare ändrades melodin något och fick ny text: ”Goodbye my lady love”.

I Norge började ”Seier’n er vår” spontant sjungas när den tyska kapitulationen var ett faktum i maj 1945. Den blev snabbt hela nationens allsång, men var och hur den egentligen uppstod eller var den norska texten kom ifrån – ja, det är fortfarande ett mysterium. Det har spekulerats i om det var de allierade som införde sången, men ingen vet. Inte ens för ett par år sedan när NRK ville ha hjälp att forska i saken fick man någon riktig respons. I dag är ”Seier’n er vår” med i ”Barnas Melodibok” i Norge. Det finns även en andra vers som utsågs bland tusentals inkomna bidrag inför OS i Lillehammer 1994: ”Gullet vi får, alle vi slår, heia Norge, seier’n er vår!”

Från Vasaloppet 2008 härrör sig denna svensk-norska historia: Norges Jörgen Aukland fick en rapport om att han ledde med 20 sekunder – och han körde då på för allt han var värd. Några kilometer senare ropade en svensk till Aukland: ”Du leder med en å tjugo!” Han hade alltså utökat ledningen med nästan en minut, men det insåg inte norrmannen. Tvärtom fick denna rapport honom att tvivla på om han skulle kunna klara av att vinna loppet. Förklaringen? En och tjugo kunde på norska (en og tyve) uppfattas som 21 sekunder… Jörgen vann loppet, tre och en halv minut före sin bror Anders.

----- Idrottsgodis från Sommar i vinter
Det började för mer än 50 år sedan, våren 1959. Radions dåvarande underhållningschef Tage Danielsson skissade på en programidé.
– Det ska vara lätt musik med prat med mening i, sa Tage till producenten Jörgen Cederberg.

Så föddes programmet som blivit en del av den svenska sommaren. I Sveriges Radios lyssningsarkiv på internet finns samtliga Sommarprogram från och med 2005 för nedladdning, så att man kan lyssna på dem som poddradio och mp3. Dessutom har många äldre program också gjorts nedladdningsbara. Här bjuder vi Svensk Idrotts läsare på en lista med Sommarvärdar med idrottsanknytning. Du hittar dem enkelt under respektive årtal i Sommars lyssningsarkiv på www.sverigesradio.se! De nyare programmen finns även som podcast i iTunes.

1968: Sven Jerring
1974: Anders Gernandt
1996: Arne Hegerfors
2000: David Lega
2005: Yannick Tregaro
2006: Niklas Wikegård, Åsa Sandell
2007: Anja Pärson, Göran Zachrisson, Paolo Roberto, Ingvar Oldsberg
2008: Lennart Johansson, Kajsa Bergqvist
2009: Jonas Björkman, Malin Baryard Johnsson
2010: Annika Sörenstam, Mats Sundin, Maria Akraka, Anette Norberg, Therese Alshammar

Sedan ett par år tillbaka sänds även ”Vinter” kring nyår. Från 2008 finns ett program med Jenny och Susanna Kallur att lyssna på.

----- Sportens ansikten
När Sportjournalisternas Klubb Stockholm, SKS, förra året fyllde 75 år gavs boken ”75 Sportjournalister” ut. En bok full av minnen, skrönor och anekdoter. Rekommenderas varmt! ”Lättsamt”-spalten vill här bjuda Svensk Idrotts läsare på två sköna 70-talsanekdoter från nämnda bok.

Klubbens första kvinna Pia Erlandsson skrev mycket tennis. En gång under Stockholm Open störtade hon under stor tidsnöd in i omklädningsrummet för några spelarcitat. Polacken Wojtek Fibak skrek förskräckt:
– Look out, there are women here!
Då kom amerikanen Arthur Ashe ut ur duschen, spritt språngande naken och sa lugnt:
– Take it easy. This is Sweden boys.

Brynäs IF skulle fira ännu ett SM-guld i ishockey, på välkända nattklubben Blå Grottan i Gävle. (Den har förresten på ett helt annat ställe beskrivits ”som den enda krog som inte behövde egna diskolampor..., dessa stod polisen för”). Nåväl, åter till historien: Börje Salming var nedflyttad från Kiruna och anlände uppklädd och glad till guldfesten. Firandet skulle äga rum i en avskild del av Blå Grottan, och entrén vaktades av en nitisk hovmästare. När Börje trängde sig fram var det tvärstopp. På Kiruna-mål förklarade Börje att han visst tillhörde laget.
– Nej, nej, sa hovmästaren, dig har jag sett här så många kvällar med damer och dricka så du kan inte tillhöra Brynäs. Ut!

----- Tröjnummerteorier
Tröjnummer förknippas oftast med lagsporter. I fotboll är 10 det finaste tröjnumret. I ishockey brukar det vara 9 som är mest prestigefyllt. Tröjnumret blir ofta lite av spelarens varumärke. Men hur väljer man nummer? Vanligt är att ta födelseåret eller kanske ungdomsidolens nummer.

Här är några andra exempel från svenska NHL-spelare: Mats Sundin spelade i 13, då hans födelsedatum är den 13 februari. Daniel Alfredsson har spelat mer än tusen matcher i Ottawas tröja 11 eftersom han hade det numret när han lirade fotboll som ung. Daniel och Henrik Sedin i Vancouver NHL-draftades som nummer två och tre, och fick därför tröjnumren 22 och 33. Tomas Holmström i Detroit spelar med 96, det år han debuterade i NHL…

Äldre mer rutinerade spelare har som regel förtur till ett visst nummer, vilket gör att de yngre får vänta på sin tur… Hur gör man då om ens favoritnummer redan är taget av någon lagkompis? Jo, man vänder och vrider lite på det: 9 blir ofta 19 i stället. Som baklänges kan bli 91. Eller också vänder man siffran upp och ned (6). En del dubblar förstås siffran – en viss Wayne Gretzky gjorde så när den upptagna nian blev till 99. Andra dubblar 9 + 9 = 18, eller gör så här: 3 + 6 (= 9) som kan bli tröjnummer 36…

Vår favorit är dock kanadensaren Eddie Shacks nummer. På ryggen till sin tröja använde han det som liknade hans initialer ES – men spegelvänt: Tröjnumret blev alltså 23!

----- Tillbaka till ruta ett
Uttrycket ”tillbaka till ruta ett” tycks faktiskt ha fotbollsursprung, hur märkligt det än kan verka. Så här ska det ligga till: BBC sände tidigt fotbollsmatcher i radio. För att lyssnarna skulle kunna följa med och veta var bollen befann sig tryckte BBC därför år 1927 upp papper, där en fotbollsplan var uppritad och indelad i åtta numrerade rutor – därav ”back to square one”! Det ska dock ha dröjt innan uttrycket kom i mera allmänt bruk, varför vissa har ifrågasatt om verkligen BBC-referaten är det egentliga upphovet. Men det är onekligen en intressant fotbollshistorisk kuriositet, eller hur?

----- Första ungdoms-OS i Singapore 
I Singapore arrangeras 14–26 augusti 2010 de första historiska globala olympiska spelen för ungdomar. De tävlande är mellan 14 och 18 år och de kommer att tävla i samtliga sporter som kommer att finnas med på sommarprogrammet i London 2012. Men antalet grenar blir inte lika omfattande. Totalt kommer 3600 aktiva att ställa upp. I januari 2012 hålls sedan ungdoms-OS för vinteridrotter i Innsbruck. Ungdoms-OS har förvisso arrangerats tidigare, men då med begränsade geografiska upptagningsområden. (År 1997 hölls i Sundsvall europeiskt vinter-OS för ungdomar.) Men spelen i Singapore och Innsbruck blir alltså de första som är världsomspännande.

----- Heja Sverige, friskt humör!
Vi skrev den 8 oktober 1916. Sverige och Danmark skulle mötas i fotboll på Stockholms stadion och det behövdes något extra. Idrottsmän från USA hade, bland annat under OS i Stockholm 1912, fått svenskarna att inse vikten av riktiga hejarop. Dessutom hade danskarna vunnit de fem tidigare fotbollslandskamperna mot Sverige med sammanlagt 24–0! Så nu skulle en svensk hejaramsa ordnas.

Skalden K.G. Ossiannilsson kontaktades, eftersom han just hade skrivit ”Sveriges flagga” (som senare utsågs till en av våra svenska stamsånger). Han skrev en åttaradig dikt som ska ha varit rörande vacker, men någon hejaramsa var det inte…

En pristävlan utlystes också, men förslagen som man fick in ”var karamellvers och begravningsvers om vartannat, men ingenting, som det var någon riktig udd i…” som stadionchefen Erik Bergvall senare skrev i sina memoarer.

När man nästan hade förlorat hoppet kom skådespelaren Axel Hultman – som år 1891 för övrigt blivit den allra förste svenske mästaren i en idrott (simning) – med ett förslag som trycktes upp och delades ut till fotbollspubliken: ”Heja grabbar, friskt humör! Det är det, som susen gör! Heja! Heja! Heja!”

Ramsan blev en succé och för första gången någonsin vann Sverige en landskamp över Danmark: 4–0 blev det!

----- Nya ord i idrottsvärlden
I Språkrådets (tidigare Svenska Språknämndens) nyordspublikationer kan man se när olika ord dokumenterats skriftligt för första gången i vårt språk – det blir som en resa genom historien. Idrottsrörelsen har naturligtvis bidragit med ett och annat. Här är några exempel från gångna decennier:
1940-talet: eftersnack, glidtackling, pingis, rankinglista.
1950-talet: bollsinne, derby, diagonala, fisklir, genomklappning, kvala, konditionstest, sponsor, topprankad, utvisningsbås.
1960-talet: formkurva, genomkörare, hurtbulle, knattelag, personbäst, skyttekung, snökanon, studsmatta, testcykel, utomhusaktivitet, ödesmatch.
1970-talet: breddidrott, elitidrott, gladfotboll, idrottsbroiler, joggare, libero, motionsslinga, rullbräda, tätkänning, vindsurfare.
1980-talet: fotbollshuligan, friskvårdspedagog, göra vågen, gym, halvmara, hockeyänka, idrottspsykologi, kroppsfixering, muskelbyggare, puckelpist, sportdryck, stretcha.
1990-talet: klappskridsko, målfrossa, personlig tränare, stavgång, tifo, vinnarskalle, äventyrssport.
2000-talet: foppatoffel, zorra (i innebandy), gågging (snabb gång som motionsform).

----- Vinter-OS-kul
Den fina biografin om journalisten och framför allt skidledaren ”Sigge Bergman – porträtt av en idrottsledare” recenserades visserligen redan för ett år sedan (i Svensk Idrott nr 1 2009), men vi kan inte undanhålla er två små roliga anekdoter från den boken. Håll till godo:

Sigge Bergmans fru Karin var anställd av Radiotjänst och var med för att bevaka vinter-OS i St Moritz 1948 med bland andra Sven Jerring. En av hennes rapporter till Radiotjänst innehöll meningen ”till tävlingarna kom i sista stund Sven Jerring pigg och nyter” men när meningen publicerades blev det istället ”pigg och nykter”! ”Farbror Sven” var inte så glad då…

På flyget till OS i Albertville 1992 sade den då 87-årige Sigge Bergman till en medpassagerare:
– Det är första gången sedan St Mortiz ’48 som jag inte har egna skidor med mig.
– Ja, med ålderns rätt så…
– Nej, nej, jag ska låna skidor den här gången!

----- En orientering i TV:s barndom
Den kände TV-producenten Lennart Jelbe har berättat att man vid VM i orientering i Sverige 1968 var tvungen att dra kablar ut till de otympliga TV-kamerorna i skogen. Men så märkte han att orienterarna följde TV-kablarna till en av kontrollerna. Så nästa dag lades kablar även åt ett annat håll där det inte fanns någon kontroll, och hälften av löparna sprang då fel…

----- Camera Obscura
Apropå kameror: Det här med de återkommande läktarbråken inom fotbollen… Lättsamt-sidan trodde faktiskt att polis och publik var helt överens, för vi har hört att båda parter vill ha kameror på arenorna: Men polisen ville ha övervakningskameror och fotbollspubliken vill visst ha målkameror…

----- Lidelsefull supporter
Tennisoraklet och deckarförfattaren Björn Hellberg har på sin hemsida listat sina favoritklubbar. De är: Laholms TK i tennis, Halmstads BK, Laholms FK och Sunderland AFC i fotboll, Trollhättans AK i brottning, Västanfors IF i bandy, IK Heim i handboll samt slutligen Leksands IF i ishockey. Björn kommenterar:
– Samtliga dessa lag har jag stöttat sedan sjuårsåldern vilket i en del fall inneburit ett nära nog livslångt lidande.

----- Grattis!
Svenska Skidskytteförbundet har fått utmärkelsen ”Årets Marknadsförare” av Sveriges Marknadsförbund. Så här lyder en del av motiveringen: ”Genom nytänkande och kreativ marknadsföring gick Skidskytteförbundet från toppluva och yllekofta till hög hip faktor och benchmarkade sporten till en stark särställning på en helt ny nivå som sätter nya standards för framtiden.”

----- Idrottsrörelsens doldisar
När man bläddrar i 2010 års utgåva av Guinness rekordbok inser man att det är många grenar som den ”vanliga” idrottsrörelsen missar. Man kan till exempel finna att Maren Zänker från Tyskland innehar den kvinnliga världsrekordtiden 22,35 sek på 100 meter häck med simfötter!

----- Mät gångsteget
Du kanske tillhör dem som skaffat sig en stegräknare till promenadrundorna? Men har du ställt in din steglängd? Det kan du göra på följande högst vetenskapliga sätt: Uppsök närmaste friidrottsarena eller idrottsplats som har löparbanor. Leta reda på 100-metersstarten och gå 100 meter i din normala promenadtakt. Går du sträckan med till exempel 133 steg, så blir din steglängd 100 dividerat med 133 = 0,75 meter. Steglängden matar du in i stegräknaren och därmed kan du fortsättningsvis inte bara se hur många steg du har tagit, utan även hur långt du har gått.

----- God trea
Svenska Konståkningsförbundet beställde en marknadsundersökning av företaget ”Sponsor Insight” för att bland annat visa hur populär en idrott som konståkning är bland kvinnor. Men resultatet av undersökningen visade att det var ishockey (!) som var den mest populära idrotten bland kvinnorna… Konståkningen kom i alla fall på tredje plats. Friidrott var näst populärast.

----- Årets hjulklapp?
Aldrig någonsin har någon form av sportutrustning utsetts till årets julklapp av HUI, Handelns Utredningsinstitut. Men i år då? Kan vi hoppas på att en klimatvänlig pryl som till exempel en cykel blir årets julklapp? Vi måste ju få hjulen att snurra igen i Sverige!

----- Önska frimärken med idrottsmotiv
I maj 2009 utkom ett frimärke med Faluns hoppbackar som motiv. Under 2000-talet har den svenska posten givit ut 26 andra frimärken med idrottsmotiv: OS 2000, motorcykelsport 2002, RF 100 år 2003, svensk fotboll 2004 och senast friidrotts-VM 2006. Men för den närmaste tiden finns inga nya sportfrimärken planerade. Men man kan faktiskt själv föreslå kommande frimärksmotiv, och Posten vill mycket gärna ha in förslag!

Skicka ditt förslag till: ”Frimärksförslag”, Posten Frimärken, 164 88 Kista. God framförhållning är en fördel när det gäller frimärken, eftersom en frimärksproduktion tar ungefär två år. Det är viktigt att du motiverar varför just din idé är så bra. Du kan också förtydliga motiveringen med en enkel skiss.

(Ditt förslag hamnar hos Postens Frimärksråd, som består av erfarna och särskilt utvalda representanter för kultur, näringsliv och samhälle. Själva beslutsprocessen tar några månader från det att ditt förslag kommit in. Därför kan det dröja innan du får svar på din idé.) Lycka till!